Några parafraser& pastischer. Kan självklart ej lägga ut originalen, men de rekommenderas förstås. Det är ju av kärlek till dem de här är skrivna. Inte av behov av att förändra deras dikter, men som ett samtal med författarna.

Parafras på Werner Aspenström
Parafras på Anders Österling

Lyssna   Efter Kristina Lugn, ur "Stulna Juveler"  Ömsint pastisch.Tack, för ofogslånet... 
  Köp hennes nya diktsamling... den är   BRA.
Det är minsann mer än dags att få
mer blod till det huvud som tänker.
Och jag vill att det skall ske i ett hus med smarta prylar.
Detta är mitt sista villkor.
Och jag har bestämt mig för att gå med på det.
Av största vikt är att jag ser ut att vara utvilad och kunnig
när Software House äntligen öppnar sina dörrar av glas.
Då är det signifikant att jag liknar en utvilad och kunnig konsult i fas.
Pannan slät och slipsen struken.
Så att ingen därinne ser min simmiga blick bak immiga ögon av glas.
Under dom tunga ögonlocken.
Som helst av allt vill blunda, blint som kuken.
Så att ingen börjar begripa att jag inte förstår man inte får kopiera
mjukvaran i smyg och ta med sig i fickan och hem.
Man får inte sno med sig källkoden när alla vet
att man inte har en enda uppdragsgivare som vän.
Man får absolut inte provköra de senaste onlinespelen när det är trångfullt
av unga experter med hela världen framför sig.
Det sista man får göra är att falla på knä och omfamna vad som helst
av kött och blod i en byggnad så uppfylld av virtualitet.
Däremot får man gärna ta rulltrappan ner till lagret med bläckpatroner
om det är det man behöver.
Bara man inte trycker sitt stackars ömma skrev mot någon
som mycket väl kan finnas spridd över hela nätet.
Men kanske ingen har nåt att säga utifall en rentav oträngd man
slinker in på herrtoaletten en stund.
Och sitter där och pustar ut.
Med käften full av Ahlgrens bilar.
Och bara brölar lite grann.
Helt inåtvänt och kontrollerat.
Det finns nog ingen teknik som loggar att han sitter där medan
den globla trafiken virvlar igång
och den största möjliga ensamheten redan har börjat
.

 

Nästa 

 

 

 


efter
Werner Aspenström "Du och jag och världen" (Diktsamlingen "Ordbok")

Rätt trogen parafras. Till en diktarvän jag gick vilse med
på väg någonstans. Vi blev så blöta så det blev en dikt.

     
  Fråga inte var gatan finns och var bron slutar
och på vad sätt städerna finns.
Låt taxichaufförerna svara,
de har betalt
för att hitta.

Ställ vågen på vågen
låt havet famna sig självt.

Gå över bron.
Gå under bron.
Låt fästet vara fästet.

Här går man,
Den som inte vet vägen är du.
Den som gått vilse är jag.

Och regnet som faller
kommer från havet.

 

 
Nästa 

 

efter Anders Österling "Nattlig vandring" parafras..

Ursprungsdikten handlar om utanförsskap och ensamhet,
men inte som pose eller förhållningssätt,
men naket på ett sätt som fångade mig under den rätt högtidliga formen.
Den är rejält omformad.

     

springer  längre än planerat
min dagliga runda
saknar början saknar slut

andfådd  när jag vänder
högst uppe på backens krön,
vid köpcentrat

så tyst och ljust därinne
ingen handlar längre
alla har gått hem till sitt
stängda dörrar låsta

Jag springer alltför tungt, stannar upp
för att lyssna för att undra varför jag har stannat.
Juninatt! Jag drunkar i detta blåa ljus och hör
bruset av fjärran trafik. Som förr
i skräck för allt som kanske aldrig skulle hända.
Det väller fram igen, tonårslängtans gråtna ljud
efter allt som är på väg
mitt i natten

ser jag ljusen ifrån stan, en spegelbild
av stjärnhimlen, mitt öga bländat
av ljus som tvekar och som skimrar
i väntan på den stund
då det skall slockna ut.

så var det alltid:
livets fest
såg jag i en spegel,
kall och hård och spröd.

men jag kunde blunda
se det ljus som är
när ljusets källor sinat